Det har ju varit lite eko här inne, eller inte så lite. Det har hänt rätt så mycket sen sist men det orkar jag inte gå igenom, vi bara slänger oss in i detta igen.

Men nu över till vad inlägget skulle handla om, nämligen min misslyckade matlagning. Gjorde bakad potatis med tonfiskröra, inte alls avancerat. Men just idag kände vår ugn för att var jävlig mot mig. Tiden var tydligen inte tillräcklig, så de blev hårda. Hann ju såklart slänga i en massa ost och röra, så tillbaka in i ugnen var bara att glömma. Micke åt sin och jag nöjer mig med vitlöksbröd!

Slänger in en bild på vår stora Edvin!

Det var ett tag sen nu som Edvin var sjuk. Det var ju i höstas som han hade en period som han var febrig var och varannan dag men det gick ju tillslut över. Idag dock kom febern på besök igen och är fortfarande kvar. Edvin har varit hängig hela dagen och har mest legat i våra famnar. Han har tappert försökt att leka men det blev inga långa stunder. Matlusten har inte heller varit på topp så det har bara blivit välling idag.

Det gör ont i våra hjärtan när vår lillkille inte mår bra. Blir en sådan kontrast mot den vilde han annars är. Så för min del har det blivit ett antal tårar då jag inte klarar av att se Edvin må dåligt. Skulle enkelt ta över smärtan om det bara gick!

Som tur var så kom snön tillbaka! Jag tycker faktiskt om vintern, kanske inte just då det snöar och är kaos överallt. Men såhär, när det bara ligger stilla och luften är sådär härligt frisk. Micke skulle egentligen vara ledig idag men fick åka in och jobba ändå. Så dagens planer blev inställda. Det var inte så avancerade planer egentligen - tvätta, umgås och åka en sväng till Örebro. Men som sagt, det får bli en annan dag.

Men vad skulle jag och Edvin hitta på då istället? En pulkatur! Så nu när vi skulle ut och gå med Saga så struntade vi i vagnen och tog pulkan istället. Mycket mer uppskattat av Lilleman! Lite jobbigare för mig men det var det värt för Edvins underbara leende.

Det är så roligt över att se hur mycket Edvin egentligen lär sig efter att ha sett vad vi gör. Han börjar förstå att man ska röra fingret på iPaden för att t.ex. byta sida. Sedan har han ju även börja kasta saker nerför trappan (finns bilder på Instagram) och häromdagen slog det mig att det har ju jag lärt honom! Fan också - jag som trodde att jag hade koll på allt! Har vi en tom PET-flaska så slänger jag den ner för trappan. Hittar jag en mössa på köksbordet så kastar jag den ner för trappan. Finns det en kartong som ska till soprummet så kastar jag den ner för trappan. Inte undra på att Edvin kastar leksaker, kläder och fjärrkontroller ner för trappan. Jag får väl skylla mig själv och bara ändra beteende antar jag! Jobbigt!

Idag hade vi en date med Edvins kompis Melissa på badhuset. Micke skulle inte börja jobba förrän vid tre så även han följde med. Och roligt var det, Edvin verkligen älskar vatten. Plaskade en massa och bara log hela tiden. Vi badade i över en timme så efter det var Edvin helt slut. Det märktes dock inte i omklädningsrummet då han bara skulle gå och utforska allt. Inte alls lika lätt som på babysimmet då han bara låg still. Jag blev helt svett! Men sedan efter en flaska välling så somnade han i bilen. Jag och Micke passade på att ta en lunch i Kumla då Edvin ändå sov i vagnen. Micke har ju varit borta i flera dagar och igår när han kom hem så var jag trött och inte på mitt bästa humör. Så det var mysigt att bara vara med min älskling!

Väl hemma så fortsatte Edvin att sova och gjorde det i ett par timmar. När han väl vaknade var han fortfarande utmattad efter dagens bravader. Han har varit ovanligt lugn och har legat mycket i soffan. Mysiga Edvin!

Det här med trötthet, speciellt min trötthet, är väldigt konstig. Sedan Edvin kom så har jag lärt mig att klara mig på mycket mindre sömn än vad jag var van vid. Nu tycker jag till och med att det är sovmorgon om vi inte behöver gå upp innan klockan 7. Det viktigaste för att dagen ska fungera är att jag får sammanhängande sömn och inte behöver gå upp flera gånger på natten för att trösta, ge napp eller fixa välling. Sedan spelar det inte så stor roll om det är 9 timmar eller 5 timmar jag får sova sammanhängande. Har ju märkt att jag lägger mig väldigt sent på kvällarna men det är för att på kvällarna är det ju så härligt lugnt. Man kan titta i lugn och ro på tvn, man kan städa utan att det är en vilde som drar ut allt igen och man kan äta godis utan att Edvin vill smaka. Så för att man njuter av den lilla egentid man får så blir det ofta sent i säng.

Men iallafall, till det konstiga! Igår somnade jag runt 23 och var beredd på en jobbig natt då natten innan var av den helvetiska sorten. Men vaknade kl 6.30 sådär härligt pigg och utvilad. Kände att det var skönt att få sova utan att bli väckt, inte ens för att ge nappen och lite klapp på ryggen. Medan jag ligger i sängen och njuter av mitt utvilade humör så kommer tankarna som en smäll i ansiktet - Varför har han varit så tyst? Varför har han inte vaknat? Lever han? Levde han ens igårkväll när jag gick och la mig? Tankarna fortsätter så och jag funderar på att gå upp och väcka honom men då hör jag hur det börjar gny ifrån hans rum och att det är någon som börjar banka i vägen. Genast blir jag lugn men då slår tröttheten till och jag funderar - varför kunde du inte sova lite längre?

Men det är bara att gå upp med vetskapen att jag har iallafall fått 7 timmars sammanhängande sömn och dagen kommer troligtvis bli bra med en utvilad mamma och en utvilad lite kille. Men det skulle ha varit skönt med iallafall en halvtimme till!

I tisdags var vi ju på BVC för kontroll, och då vägdes och mättes han ju såklart. Tänkte att jag lägger upp en bild på hur det har sett ut detta året från det att vi började på BVC. Det som inte står med är det vid födelsen och de viktkontroller som BB hade hand om.

Födelsevikten samt längden var iallafall 3085 gram och 47 cm. De andra kommer jag inte ihåg i huvudet. Någonstans är det uppskrivet men jag vet inte var.

Igår var vi först på öppna förskolan på förmiddagen. Edvin älskar det verkligen. Han leker, pratar och går runt överallt. Han bry sig inte ett dugg om var jag är så det är jag som får springa efter honom när han blir allt för långt bort. Det sköna med att gå dit, förutom att både jag och Edvin får vara sociala en stund, är att Edvin blir sådär härligt trött efteråt. Han somnar alltid i vagnen på vägen hem och sover även en bra stund hemma.

Efter tuppluren Igår hann vi även med att åka en sväng på Marieberg och Maxi med farmor. Köpte en body till Edvin på rean men det bästa var ju det farmor hittade till Edvin. En junpsuit som jag har letat ett bra tag efter utan att hitta den i rätt storlek. Men igår fanns den äntligen och så snäll som farmor är så köpte hon den. Den invigdes redan idag!

I början på veckan fick vi äntligen hem beslutet om dagisplats. Vi kunde äntligen sluta vara oroliga då vi har hört många skräckhistorier med långa köer och dagisplatser långt hemifrån.

Vi är ju tvungna att ha gångavstånd till dagiset då vi bara har en bil och den behöver Micke. Sedan börjar även mina föräldradagar sina och jag måste bli arbetslös i mars. Och söka jobb utan ordnad dagisplats känns inte som det bästa utgångsläget. Det var ju meningen att Micke egentligen skulle vara föräldraledig ett par månader men då han fick byta från Logent till Proffice så fick han börja om på 6 månaders provanställning så vi vill ju inte göra något som minskar hans chanser till en fast anställning.

Men eftersom jag är arbetslös så blir det ju bara 15 h/vecka och det tror jag bara blir roligt för Edvin. Sedan märks det när jag klarar landa hem ett jobb, men sommarjobba kommer jag ju göra.

Vi fick iallafall plats på Norrgårdens förskola som är precis utanför oss. Hur långt kan det vara? 50 steg? Så långt till dagis kommer vi verkligen inte ha.

Nu börjar Edvin gå mer och mer, längre och längre sträckor. Men han är väldigt bekväm av sig, vill han någonstans så kryper han. Det måste ju gå så fort som möjligt. Men idag orkade han koncentrera sig tillräckligt länge för att iallafall ta sig från tvbänken till vardagsrumsbordet.

Både jag och Micke blir lika chockade och exalterade för varje steg han tar! Det är så häftigt, tänk för ett år sedan så väntade vi på honom och nu går han runt här. Overkligt!

Plötsligt händer det! Idag tog Edvin sina två första steg. Det var när vi satt på golvet och lekte med alla hans leksaker. Han hade en bra stund stått själv och kom på att han skulle ge mig en leksak som han hade i handen. Och då gick han två steg till mig för att han bättre skulle nå mig. Sedan satte han sig och efter det har han varken stått utan stöd eller gått på hela kvällen. Ska bli intressant och se om det kommer utvecklas eller om det kommer stå still. När han stod själv för första gången så gjorde han bara det den gången och nästa gång var flera veckor senare. Hoppas inte vi behöver vänta så länge på nästa steg!