Kommer ni ihåg den natten för ett tag sen då Edvin sov till halv fyra på natten innan han vaknade första gången. Jag skrev att jag hoppades att det inte var någon engångsföreteelse eftersom han nätterna innan började bli jobbig. Det var en engångsföreteelse!

Sedan den natten, för länge sedan känns det som, har det bara blivit värre och värre. Han vaknar var och varannan timme då han bara gråter. Försöker med napp, men den vägrar han. Försöker vyssja honom, han skriker mer. Försöker gå lite med honom, det fungerar men direkt jag lägger ner honom så börjar han att skrika igen. Det enda som fungerar är att lägga honom vid bröstet så att han får äta/snutta och där ligger han sedan ett bra tag innan han släpper taget. Han har även blivit jobbig att lägga på kvällarna. Förut så kunde vi lägga honom i vaggan, han gnällde lite tills han hittade tummen och sedan slocknade han. Nu lägger jag honom, han skriker, jag ger honom nappen som han tappar ganska snabbt och börjar skrika. Jag får då gå in till honom, ge honom nappen och sitta med honom tills han somnar. Sedan brukar han sova när jag går därifrån iallafall några timmar innan han vaknar första gången av många under natten.

Jag vet verkligen inte varför det är såhär, och jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig som världens sämsta mamma. Funderade på om han är inne i ett utvecklingssprång, men hur länge kan en bebis vara det? För detta har ju varit i flera veckor. Men det stämmer ju då han är väldigt klängig och vill vara nära oss mest hela tiden. Magen kanske spökar på honom igen, men jag tycker inte att det är som då han verkligen hade ont i magen. Då skrek han varje gång han fes, det gör han inte nu. Då drog han upp benen mot magen, det för han inte nu. Han skriker bara hysteriskt, han skriker inte på det sätter som han gjorde vid tidigare magont. Sedan funderade jag på om han börjar tycka att vaggan är för trång. För han börjar sova där men efter det att han har vaknat första gången på kvällen/natten så går det inte att lägga tillbaka honom utan skrik. Så då har han fått sovit mellan mig och Micke. Nu har vi iallafall köpt en spjälsäng så den kommer på söndag, får se hur det sovs i den. För även om han sover bättre i vår säng så vaknar han forfarande flera gånger till. Nu har det gått så långt att Micke sover på soffan så att han får någon sömn och jag delar vår säng med Edvin. Mitt sömnskuld-konto har byggts på och jag är som en zombie. Orkar ingenting och blir stressad av minsta lilla. Bara vetskapen om att jag borde plocka ur diskmaskinen ger mig hjärtklappning. Skulle egentligen åkt ut till Mickes föräldrar nu på kvällen för lite avlastning då Micke är borta ikväll. Men bara det gjorde mig stressad, blev stressad av att veta att jag skulle göra något. Men efter en timmes tupplur förut så kände jag mig en liten smula starkare så jag har orkat med Edvin under kvällen och nu sover han efter lite skrik. Så nu ska jag också sova!

Nu vet ni varför det inte har uppdaterats så mycket.

Men hur jobbig Edvin än är så finns inga ord för hur mycket jag älskar honom, min lilla skatt. (Dövar mitt samvete litegrann)