Idag för två år sedan föddes vår ängel Ebba! Idag skulle vår älskade Ebba fylla 2 år! För mig så fyller hon faktiskt 2 år, har väldigt svårt att se dagen idag som att det är två år sedan som hon dog. Dagen idag har varit helt okej. Har bara gjort lite vardagliga sysslor och sedan kom Bittan och kusinerna Tindra och Carl. Var mysigt att ha lite middagssällskap då Micke jobbar kväll idag och slutar då inte förrän vid kl. 23. 

 

Efter att de hade åkt så tog jag, Edvin och Saga en sväng till minneslunden för att tända ett ljus. Väl hemma tände vi även ett ljus på Ebbas minneshylla.

 

 

Även flera vänner och familjemedlemmar har hört av sig idag för att berätta att de finns och att de har tänt ett ljus för Ebba idag. Det värmer mitt hjärta jättemycket då jag faktiskt var rädd för att det bara skulle vara jag och Micke som skulle komma ihåg denna dagen. Men där hade jag fel och det glädjer mig. Just detta ljus tände pappa uppe i Sälen. 

 

 

Ska inte ljuga och säga att det inte alls har varit jobbigt idag. Hemma nu på kvällen har det börjat att kännas lite tungt. Det är som att kroppen är inställd på att det ska vara en sorgsen dag idag. Känner mig nedstämd, tung och väldigt trött. Känner inte heller för att vara så mycket ensam så Edvin fick faktiskt vara uppe tills han protesterade och verkligen ville i säng, med andra ord så blev det en lugn och snabb nattning idag. Men det var skönt att ha Edvin att prata, skratta och leka med. Är så glad över att vi har honom! Vårat lilla mirakel!

 

Sedan har jag ju såklart tänkt väldigt mycket på Ebba och allt kring henne. Något som jag har reflekterat över är att jag tycker att saknaden efter Ebba bara blir värre. Jag trodde att ju fler år det kommer gå, ju lättare kommer det att vara när jag tänker på henne. I och för sig, nu har det ju inte gått så många år men i år känns det så himla mycket värre än förra året. Fast det kan vara flera bidragande orsaker som gör att det är så. Förra året så låg Edvin i min mage och min oro var ju alltid riktad kring honom. Mitt uppdrag var ju att få honom levande och allt kretsade runt det. Sedan så var vi även i Sälen på hennes födelsedag och då var allt så mycket lättare. Idag var det ju vardag och livet skulle ju fortsätta som normalt, det är ingen "speciell" dag. Men vi får väl bara se, kommer alltid att sakna henne och framför allt sakna allt vi inte fick uppleva med henne. Höra henne skratta, höra henne bli arg, se henne krypa och gå, se henne tillsammans med Saga, höra henne leka med sina kusiner (framför allt med Nathalie som hon skulle vara jämnårig med). Ja, listan kan göras lång. 

 

Avslutar detta inlägget med en bild på vår ängel. Så de som inte vill se behöver ju inte titta, men detta är mitt barn och hon betyder lika mycket för mig som Edvin.